Personliga erfarenheter.

RehaCom tränings program

Varför har då jag engagerat mig i RehaCom?

Jo, sommaren 2004 drabbades vår son Niklas av en hjärnskada orsakad av ett virus. Det blev början till ett helt nytt och traumatiskt liv för mig och min familj. Vår son var då 33 år och mitt i karriären. Han var teknisk projektledare på Bombardier, hade köpt hus för några år sedan, hade sambo och ett rikt socialt liv med många vänner. Sommaren då detta hände var han på båtsemester med sin sambo och några goda vänner i Stockholms skärgård.

Ja, man kan verkligen säga att någon slog undan fötterna på oss ! Vi blev helt överrumplade, hur kan sådant här hända ?

På den tiden trodde jag att vi hade en bra sjukvård i Sverige och att man verkligen satte in alla resurser för en skadad 33 åring. Men – så var inte fallet.  Efter en intensiv akutvård , då vi inte trodde att han skulle klara sig, övergick den s.k vården i en placering på en sluten psykiatrisk avdelning med mycket tunga mediciner innan han till slut, efter mycket kämpande av oss föräldrar, kom till Bollnäs Neuropsyk i april 2005. Då hade vi nästan tappat tron på all sjukvård och vi var fortfarande i chocktillstånd.

Men i Bollnäs träffade vi engagerad och professionell personal, och redan här fick vi första gången höra talas om datoriserad neurokognitiv träning. Vad var nu detta ?
Niklas har under hela den här långa sjukdomsperioden drabbats av diverse olika personlighetsstörningar förutom problem med sitt minne. Närminnet är det som orsakat honom mest problem, och också att kunna fokusera och koncentrera sig.

Niklas skrevs ut från Bollnäs Neuropsyk i augusti 2005 och kom då hem igen, men i en helt annan form. Han var helt beroende av andra och fick genom LSS personliga assistenter dygnet runt. Även om han fungerar bättre i dag, så är han fortfarande helt beroende av att ha någon med sig som kan stötta honom i hans vardag.

På inrådan av läkaren i Bollnäs började vi söka efter olika rehabiliteringsåtgärder. Via Uppsala Landsting var det verkligen skralt med resurser, då det egentligen inte fanns någon öppenvård för denna sorts patienter. Niklas har hela tiden varit för sjuk för den ena alternativet, men för frisk för andra åtgärder, åtminstone enligt samhällets lagar och regler.

Vi började därför på egen hand söka efter olika resurser privat och redan i början av 2006 hade Niklas börjat med datorträningen ReMemo via företaget CogMed. Första gången var det svårt att motivera honom då han faktiskt inte själv förstod vad det var bra för. Men han lyckades förbättra sina värden ganska snabbt. Så därför fortsatte vi med fler träningstillfällen, och det visade sig att han dels förbättrade sitt arbetsminne och även blev lugnare och kunde koncentrera sig bättre.

Under våren 2006 lyckade vi också hitta en engagerad psykolog, Sven-Inge Windahl, som då arbetade på Habiliteringen i Uppsala. Där inledde vi en lång och förtroendefull relation med en verklig eldsjäl. Sven-Inge har sedan dess träffat Niklas regelbundet och lagt upp olika former av datoriserad träning för Niklas. Först tränade Niklas bara då han träffade Sven-Inge, men efter en tid utvecklades en träningsform där Niklas kunde träna hemma och åka till Sven-Inge för att presentera och utvärdera sitt resultat.

Och hela tiden ökade Niklas sin träningsförmåga och han fick sakta ett allt bättre arbetsminne. Något annat som också varit oerhört viktigt är att Niklas lyckades skaffa sig en meningsfull och effektiv träning där han sakta byggde upp sitt självförtroende allt mer. Det hade i början varit helt i botten, då han inte ens kom ihåg att han kunde något överhuvudtaget.

Inför hösten 2011 hade Niklas blivit så duktig på alla de program han jobbat med att det var dags att hitta något nytt, som också kunde utvecklas och anpassas till Niklas över lite längre tid.
Sven-Inge rekommenderade oss då att pröva RehaCom, tillverkat i Tyskland, där de hade lång erfarenhet av neurokognitiv träning för hjärnskadade och också ett annat intresse än vad vi mött under vår resa.

Det visade sig vara helt rätt. Programmet var enkelt att hantera och man kan ändra och justera olika träningsprogram efter vad just Niklas behöver. Programmet känner också av vilken svårighetsnivå som Niklas ligger på, och anpassar sig efter det. När man anser att ett program är avslutat, kan man enkelt lägga in ett nytt. Man kan träna varje dag om man vill, eller lägga upp träningen helt individuellt.

Jag som mamma och god man, har hela tiden funnits i bakgrunden och lärt mig allt mer om detta fantastiska verktyg, som jag verkligen rekommenderar.
Eftersom jag också är företagare, och van att engagera mig i sådant som jag tycker är viktigt, var steget inte långt till att också vilja dela med mig till andra som är i samma situation.

Förutom att berätta om RehaCom, kan jag verkligen dela med mig om många andra saker som livet tyvärr har lärt mig genom denna händelse.
Livet kommer aldrig att bli detsamma, jag tycker fortfarande att det är sorgligt att detta hände vår son. Men – vi har alla i familjen en positiv inställning, till att ” Det går alltid att göra något”, oavsett var man är. Och att göra något meningsfullt för Niklas och andra som är i liknande situationer, är något som driver mig just nu.

Elisabeth Jansson 

Tillbaka